Löneväxling innebär att en anställd byter en del av sin bruttolön mot en extra premieinbetalning till tjänstepension. Det är därmed ett sätt för den anställde att spara mer till sin pension och det har blivit populärt sedan det privata pensionssparandet avskaffades 2016.
Det är inte självklart att arbetsgivare erbjuder löneväxling. Det skiljer sig åt mellan olika kollektivavtal och arbetsgivare. Inom vissa avtal är det möjligt att placera sparandet, som sker via löneväxling, i de för tjänstepensionen upphandlade fonderna/försäkringarna, men det kan även ske på annat sätt, utanför valcentralerna, exempelvis via försäkringsförmedlare.
Löneväxling är i praktiken endast möjligt för dem med inkomster över intjänandetaket för pensionsrätter, 8,07 inkomstbasbelopp, och bruttolönen bör inte hamna under intjänandetaket efter löneväxlingen. Det följer av att underlaget för intjänande av pensionsrätter och andra socialförsäkringsförmåner bestäms av bruttoinkomsten. Den del av bruttoinkomsten som ligger över intjänandetaket inom pensionssystemet och socialförsäkringssystemet ger inte rätt till några pensionsrätter eller socialförsäkringsförmåner.
Högst är inkomsttaket i det allmänna pensionssystemet, som ligger på 8,07 inkomstbasbelopp, vilket 2023 motsvarar 599 250 kronor per år eller 49 938 kronor per månad. Inom sjukförsäkringen är taket 8 prisbasbelopp, vilket 2023 motsvarar knappt 35 000 kronor per månad.
För att den anställde inte ska gå miste om avsättningar till tjänstepension när bruttolönen sjunker ska den pensionsmedförande lönen (den lön som är tjänstepensionsgrundande) utgöras av lönen före löneväxling. På så sätt förlorar den anställde ingen tjänstepension genom att avstå bruttolön för löneväxling.
Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift för lön men inte för tjänstepension. I stället betalas särskild löneskatt (24,26 procent) som är lägre än arbetsgivaravgiften (31,42 procent 2023). Hur mellanskillnaden ska fördelas är en fråga för arbetsgivaren och den anställde men den tillfaller vanligen den anställde.
Arbetsgivare får göra avdrag för pensionsavsättningar upp till 35 procent av lönen, dock maximalt 10 prisbasbelopp (525 000 kronor 2023). Det utgör därför i de flesta fall en begränsning för hur stort belopp den anställde kan löneväxla.
Det finns tecken på att löneväxling har blivit vanligare sedan det privata pensionssparandet med avdragsrätt slopades 2016. Det finns dock inte någon samlad statistik över löneväxling i dagsläget.
Det finns en enkätundersökning från 2018 som visade att omkring 14 procent av dem med inkomster över 40 000 kronor lönväxlar.[1] Andra studier visar på att det handlar om omkring 10 procent.[2] En svårighet med dessa undersökningar är att det finns en stor okunskap bland dem som svarar på enkäter om vad löneväxling innebär.
2020 var det knappt 8 procent av kvinnorna och knappt 15 procent av männen som hade inkomster över 8,07 inkomstbasbelopp. I praktiken blir andelen som har möjlighet att löneväxla något lägre eftersom även bruttolönen efter löneväxlingen måste ligga över 8,07 inkomstbasbelopp. Detta för att inte rätten till pensionsrätter eller socialförsäkringsförmåner ska minska.
[1] Hagen, J. och Elinder, M. (2018), Den komplexa tjänstepensionen.
[2] Att tänka på innan du löneväxlar, 27 april 2021, Svenska Dagbladet.
