Löneväxling innebär att en anställd byter en del av sin bruttolön mot en extra premieinbetalning till tjänstepension. Det är ett sätt för en anställd att spara mer till sin pension och det har blivit populärt sedan det privata pensionssparandet avskaffades 2016.
Underlaget för intjänande av pensionsrätter inom det allmänna pensionssystemet bestäms av individens bruttoinkomst upp till ett intjänandetak om 8,07 inkomstbasbelopp. Bruttoinkomster över detta tak ger inte rätt till några ytterligare pensionsrätter. Även för andra socialförsäkringsförmåner, till exempel sjukpenning, finns det tak för intjäning, men de ligger lägre än det som gäller för det allmänna pensionssystemet.
Effekten av att det finns ett intjänandetak för pensionsrätter inom det allmänna pensionssystemet är att löneväxling, det vill säga att växla bruttolön mot en extra premieinbetalning till tjänstepension, inte påverkar den allmänna pensionen om bruttoinkomsten efter växlingen är högre än 8,07 inkomstbasbelopp.
Om bruttoinkomsten ligger under 8,07 inkomstbasbelopp innebär löneväxling lägre avsättningar till allmän pension och det är därför bättre att i stället spara till sin pension på annat sätt, exempelvis genom ett sparande i kapitalförsäkring.
Arbetsgivare betalar arbetsgivaravgift för lön men inte för tjänstepension. På tjänstepensionspremier betalar arbetsgivare istället en särskild löneskatt på 24,26 procent. Den är lägre än nivån på arbetsgivaravgifter, som vanligen ligger omkring 31‑32 procent. Hur mellanskillnaden på knappt 6 procent (1) ska fördelas är en fråga för arbetsgivaren och den anställde, men den tillfaller vanligen den anställde.
För att den anställde inte ska gå miste om avsättningar till tjänstepension vid löneväxling ska den pensionsmedförande lönen (den lön som är tjänstepensionsgrundande) utgöras av lönen före löneväxling. På så sätt förlorar den anställde ingen tjänstepension genom att avstå bruttolön för löneväxling.
Inom vissa tjänstepensionsavtal är det möjligt för den som löneväxlar att placera sparandet i de för tjänstepensionen upphandlade fonderna/försäkringarna, men det kan även ske på annat sätt, utanför valcentralerna, exempelvis via försäkringsförmedlare.
Många anställda har via sin anställning och/eller medlemskap i ett fackförbund en kompletterande försäkring som innebär ersättning vid inkomstbortfall vid exempelvis sjukdom eller arbetslöshet för den del av inkomsten som ligger över intjänandetaken. I och med att bruttoinkomsten sjunker vid löneväxling påverkas den kompletterande ersättningen från sådana inkomstförsäkringar. En del försäkringsföretag erbjuder kompletterande sjukförsäkring och premiebefrielse för dem som löneväxlar.
Det är inte självklart att arbetsgivare erbjuder löneväxling. Motiven för arbetsgivare att erbjuda löneväxling uppges vanligen vara att de vill uppmuntra anställda att spara till en högre pension och att de vill vara en attraktiv arbetsgivare. Skäl till att inte erbjuda löneväxling kan vara att det upplevs leda till ökade administrativa kostnader för arbetsgivaren.
Arbetsgivare får göra avdrag för pensionsavsättningar upp till 35 procent (2) av lönen, dock maximalt 10 prisbasbelopp. För en person med förmånsbestämd tjänstepension kan detta tak för arbetsgivarens avdragsrätt innebära en begränsning av utrymmet för löneväxling. Det gäller för det fall arbetsgivarens tjänstepensionspremier tar upp hela eller nästintill hela avdragsutrymmet.
Det finns inte någon samlad statistik över löneväxling i dagsläget, vilket innebär att det är oklart både hur många som löneväxlar och hur mycket av sin lön som de växlar mot pensionssparande.
Omkring 20 procent av alla anställda (850 000 personer) i Sverige har inkomster över 8,07 inkomstbasbelopp. Det är dock inte alla dessa som i praktiken har möjlighet att löneväxla, eftersom även bruttoinkomsten efter löneväxlingen bör överstiga 8,07 inkomstbasbelopp. Detta för att personen inte ska hamna under intjänandetaket för pensionsrätter i den allmänna pensionen. Till dessa kommer personer, för vilka utrymmet för löneväxling begränsas av arbetsgivares avdragsrätt enligt ovan.
Inspektionen för socialförsäkringen uppskattar att 13‑17 procent av dem med inkomster över intjänandetaket löneväxlar varje månad. Det motsvarar mellan 110 000 och 150 000 personer.(3)Uppskattningen baseras på en enkätundersökning. Bland anställda med inkomst över taket finns det inte någon tydlig skillnad mellan könen när det kommer till vilka som löneväxlar. I den lönestatistik som finns tillgänglig för offentliganställda går det att se att kvinnor löneväxlar i större omfattning än män givet en viss inkomst. Sett till hela befolkningen är det vanligare med löneväxling bland män än bland kvinnor, en effekt av att män i genomsnitt har högre löner.
Det genomsnittliga lönväxlingsbeloppet är omkring 4 000 kronor per månad, men spridningen är stor. Medianvärdet är 3 000 kronor. Bland offentliganställda löneväxlar kvinnor något högre belopp än män.(4)
(1) Nivån på arbetsgivaravgifterna har varierat över tid medan nivån på den särskilda löneskatten har varit densamma under lång tid. På ett ungefär uppgår den mellanskillnad som kan fördelas till: (1+arbetsgivaravgifter)/(1+särskild löneskatt) -1=5,8 procent. Att skillnaden inte blir (arbetsgivaravgifter-särskild löneskatt) följer av att det utgår särskild löneskatt på det växlade beloppet.
(2) Inkomstskattelagen (1999:1229).
(3) Inspektionen för socialförsäkringen (2022), Rapport: Löneväxling till tjänstepension.
(4) Ibid.
