Replik. I sitt debattinlägg om sjukvårdsförsäkringar i Dagens Samhälle den 5 juli påstår John Lapidus att försäkringsbolagen har vilselett Skatteverket, att försäkringsbolagen har ”förhandlat bort” nästa halva den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2018. Att underlaget för Skatteverkets ställningstagande handlar om ”papper med några kryss på”, att det underlag som försäkringsbranschen har använt för att dela upp innehållet i sjukvårdsförsäkring i en skattepliktigt respektive ej skattepliktig del är ”en smått löjeväckande kategorisering”, att försäkringsbranschen ger ett ”vetenskapligt sken åt slumpmässig kategorisering” och att ”Skatteverket lättvindigt har gått med på krav som saknar logisk och lagstiftningsmässig grund”.
Sedan John Lapidus disputerade i ekonomisk historia 2015 har han fått över 20 debattartiklar om sjukvårdsförsäkring och vinster i välfärden publicerade i dagspress. Under samma tid har han fått en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift. John Lapidus skriver under sina debattartiklar med titeln ”doktor i ekonomisk historia”. Detta trots att hans debattinlägg inte bygger på någon egen publicerad forskning utan enbart ger ett vetenskapligt sken åt eget tyckande.
I sin senaste debattartikel i Dagens Samhälle baktalar John Lapidus såväl de skatteexperter som arbetar på Skatteverket som de försäkringsexperter som dagligen arbetar med sjukvårdsförsäkringar. John Lapidus underlåter att nämna att lagstiftaren redan i förarbetena påpekar att en fördelning av försäkringspremien behöver göras vid beräkning av förmånsvärdet eftersom sjukvårdsförsäkringen innefattar åtgärder som även fortsättningsvis ska vara undantagna från beskattning.
Sjukvårdsförsäkringen fyller i dag en mycket viktig roll för både arbetsgivare och arbetstagare som en hälsofrämjande åtgärd. Det visar inte minst det faktum att över 400 000 arbetstagare omfattas av försäkringen. Det största antalet försäkrade återfinns inom branscher som byggnation och anläggning och de försäkrade finns i hela landet.
Försäkringen är vanligast i mindre företag som inte har råd att ha anställda sjukskrivna under längre perioder i väntan på besök hos en specialist eller operation. Majoriteten av dem som har en sjukvårdsförsäkring är låg- eller medelinkomsttagare. Försäkringens viktiga roll som hälsofrämjande åtgärd understryks av att efterfrågan på försäkringen har fortsätt att stadigt öka trots att förmånsbeskattning har införts.
Lapidus ifrågasätter användningen av ICD-10. För att förtydliga, ICD-10 är det system som hälso- och sjukvården använder för klassificering av diagnoser. Att utgå från något annat system vore mycket märkligt. De data som utgör underlag för beräkningen bygger på försäkringsbolagens skadestatistik som även utgör grund för hela affärsverksamheten.
Om John Lapidus saknar forskningsområden är ett förslag från försäkringsbranschen att han genomför en studie av sjukfrånvaron på företag som har sjukvårdsförsäkring respektive inte har det. Den enda studie som har genomförts på svenska data ‑Sjukvårdsförsäkring – varför och för vem? av Svensk Försäkring i samarbete med professor Mårten Palme vid Stockholms universitet ‑ visar att de som har en sjukvårdsförsäkring i signifikant lägre utsträckning utnyttjar förmåner som sjukpenning och sjukersättning.
Eva Erlandsson