Svensk Försäkring avstyrker förslaget om en ny krishanteringsfunktion för den finansiella sektorn. Förslaget riskerar att skapa oklara ansvarsförhållanden mellan Riksbanken och Finansinspektionen. Enligt Svensk Försäkring behöver ansvaret för krishantering utgå från befintlig reglering där också Finansinspektionen har ett tydligt ansvar enligt beredskapsförordningen.
Enligt beredskapsförordningen ska sektorsansvarig myndighet leda samordningen vid kriser. Utredningen föreslår en krishanteringsfunktion hos Riksbanken utan att det är klarlagt hur detta påverkar sektorsansvaret. Svensk Försäkring menar att detta leder till otydliga ansvarsförhållanden mellan Finansinspektionen och Riksbanken och riskerar att försämra den nödvändiga samordningen vid kriser.
Pär Karlsson, senior rådgivare
- Riksbanken har byggt upp en krishanteringsstruktur för betalningsområdet som används vid allvarliga störningar. Vi efterfrågar en effektiv samordning mellan Riksbanken och Finansinspektionen som kan genomföras utan författningsändringar, säger Pär Karlsson, senior rådgivare vid Svensk Försäkring.
Även Finansinspektionen har goda förutsättningar att utveckla krishanteringsförmågan utifrån sitt tillsyns- och beredskapsansvar. Myndigheten får löpande uppgifter om incidenter och sårbarheter från aktörer under tillsyn som kan användas för att förebygga och hantera krishändelser. Finansinspektionen samordnar också privat-offentlig samverkan inom den finansiella sektorn (FSPOS) och genomför beredskapsövningar.
- Försäkringssektorn utför samhällsviktiga tjänster såsom utbetalning av pensioner och vissa försäkringar. En stor störning här skulle kunna få allvarliga samhällskonsekvenser. Det är därför viktigt att försäkringssektorn omfattas av en väl fungerande krissamverkan med den ansvariga myndigheten, säger Pär Karlsson.
Om en särskild krishanteringsfunktion införs bör även försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag omfattas och Finansinspektionen bör besluta vilka aktörer som ska ingå.
Den finansiella sektorns beredskapsarbete utvecklas kontinuerligt och de nuvarande regleringarna har varit på plats mindre än två år. Det är ännu för tidigt att utvärdera effekten och ta ställning till om det behövs kompletterande reglering. Myndigheternas samordning och operativa krishanteringsförmåga bör därför stärkas utan ändringar i gällande författningar.
