Svensk Försäkring har i sak inga invändningar mot remitterat förslag, men vill ändå lämna ett par påpekanden.
Vi har en förståelse för att det finns ett behov av utvidgning av resegarantin mot bakgrund av den situation som pandemin orsakade för resebranschen. Emellertid kan det övervägas hur ofta en motsvarande situation kommer att uppkomma igen och därmed behovet av föreslagen reform. Detta med anledning av nackdelarna med att låsa upp ett så pass stort kapital som 1,5 miljarder kronor som annars sannolikt skulle kunna användas för mer produktiva investeringar i samhället.
Så sent som 2018 infördes lagstiftningen som möjliggjorde det att försäkra resegarantier. Att det vid tidpunkten för betänkandets slutförande endast är tre resegarantier som omfattas av försäkring är knappast förvånande med tanke på den korta tid som gått sedan ikraftträdandet. Det tar tid att utveckla en sådan försäkringsprodukt och det bör beaktas att pandemin lade en blöt handduk över hela reseindustrin under ett par års tid. Det kan finnas försäkringsgivare som ser fördelen med att kunna utveckla försäkringslösningar där resenären/försäkringstagaren relativt snabbt kan komma att kompenseras för t ex utebliven resa. Mot den bakgrunden är det viktigt att möjlighet - såsom föreslås – finns för försäkringsgivare att återkräva förskotterad ersättning ur föreslagen resegarantifond. En sådan möjlighet skulle sannolikt gynna konsumenten.
Mot bakgrund av att försäkringslösningar ännu är ett oprövat kort bör det ändå övervägas att bibehålla möjligheten att arrangera sin garanti via försäkring då en sådan lösning kan medge snabbare väg till ersättning för drabbad resenär.
(SOU 2023:33)
