Replik: V sprider myter om sjukvårdsförsäkringar

Det finns ett starkt folkligt stöd för att den svenska välfärden huvudsakligen ska finansieras genom skatter. Att alla har tillgång till vård på lika villkor oavsett sociala eller ekonomiska förutsättningar är en grundsten i det svenska välfärdssamhället. Även försäkringsbranschen anser att detta är en självklarhet.

Under senare tid har antalet sjukvårdsförsäkringar ökat till närmare 660 000 stycken. I det läget är det helt naturligt att det uppstår frågor kring vad utvecklingen kan betyda för det svenska välfärdssamhället. Svensk Försäkring har därför under de senaste åren arbetat för att bidra med kunskap kring sjukvårdsförsäkringen. En del i det är hur försäkringen fungerar i relation till den offentligfinansierade vården, hur den avlastar den offentligfinansierade vården och vilka som omfattas av försäkringen.

Tyvärr har Jonas Lindberg (V) missat denna information. Han tror att det bara är unga och friska som kan köpa en sjukvårdsförsäkring. Det är en myt.

Sanningen är att den absoluta merparten av sjukvårdsförsäkringarna säljs som gruppförsäkring via arbetsgivare eller fackförbund. I dessa fall omfattas anställda respektive medlemmar av försäkringen utan att någon hälsoprövning sker. Den försäkrade måste dock vara fullt arbetsför vid tecknande av försäkring.

Lindberg tror också att privata sjukvårdsförsäkringar förlänger köerna till den offentligfinansierade vården. Även det är en myt.

Sjukvårdsförsäkringar bidrar till att korta köerna till den offentligfinansierade vården. Landsting som köper vård av privata vårdgivare avtalar om det antal timmar vård som de önskar upphandla. I mån av utrymme kan de privata vårdgivarna sedan ta emot försäkringspatienter för att på så sätt fylla upp för överskottskapacitet. Om landstingen vill avtala om fler timmar så går de före patienter med sjukvårdsförsäkring. Landstingens patienter prioriteras därmed först.

Liksom inom den offentligfinansierade hälso- och sjukvården är det principen om vård efter behov som gäller inom sjukvårdsförsäkringen. Under 2016 finansierade försäkringsbolagen 245 000 specialistbesök och 18 000 operationer. Utan sjukvårdsförsäkring skulle denna vård i stället ha behövt utföras av landstingen. För att använda Lindbergs liknelse: Tänk dig att du står i en lång kö i mataffären. För att minska kötiden och förbättra servicen väljer mataffären att öppna fler kassor så att alla får kortare kötid.

Till det kommer att försäkringsbolagen arbetar förebyggande med bland annat hälsokontroller för att fånga upp psykisk ohälsa på ett tidigt stadium. Även det bidrar till att minska belastningen på den offentligfinansierade vården.

Slutligen tror Lindberg att sjukvårdsförsäkringen ger rika en möjlighet att köpa sig förbi kön. Det är en myt.

Sjukvårdsförsäkringen finns inom alla branscher och i alla lönenivåer. Försäkringen är vanligast bland låg- och medelinkomsttagare. Fler än hälften av dem som har sjukvårdsförsäkring har inkomster under gränsen för statlig inkomstskatt. V lyckades under den förra mandatperioden driva igenom förmånsbeskattning av sjukvårdsförsäkringar som arbetsgivare har köpt för sina anställda som en del i det arbetsmiljö- och hälsofrämjande arbetet. Tyvärr finns det en risk för att denna beskattning har lett till att anställda med lägre inkomster inte längre anser sig ha råd att omfattas av sjukvårdsförsäkringen. Det innebär att otryggheten har ökat för såväl dessa anställda som deras arbetsgivare.

Välfärdens framtida finansiering är en av våra viktigaste politiska frågor. Samtidigt är antalet sätt att finansiera vår välfärd högst begränsade; ökade skatteintäkter, ökad effektivitet, hårdare prioriteringar och kompletterande privata försäkringslösningar. För att i framtiden klara av att upprätthålla välfärden på en nivå som motsvarar medborgarnas förväntningar och behov behöver vi vara öppna för att använda samtliga dessa verktyg.

Eva Erlandsson
senior ekonom Svensk Försäkring

Replik på svd.se 2019-10-08