Omkring 800 000 personer i Sverige har i dag en vårdförsäkring. Svensk Försäkring får många frågor om vårdförloppet och medicinska prioriteringar mellan patienter med vårdförsäkring och patienter från den offentligfinansierade vården. Det kommer också många frågor om hur vanligt det är att försäkringspatienter behandlas inom den offentligfinansierade vården. Här beskriver vi hur det fungerar.
Regionerna (den offentligfinansierade vården) har olika regler för när en remiss till specialistvård behövs. I vissa regioner behövs ingen remiss. I andra regioner gäller ett krav på remiss från primärvården för att brukaren ska få tillgång till en specialistläkare i den offentligfinansierade vården.
Givet att regionen ställer ett krav på remiss ser vårdförloppet ut så här:
Vårdförlopp inom offentligfinansierad vård
Vårdgarantin innebär rätt till medicinsk bedömning i primärvården (vårdcentral) inom 3 dagar. Givet att det föreligger ett medicinskt behov har brukaren därefter rätt till besök hos specialist inom 90 dagar efter det att remissen har utfärdats. Slutligen ska en behandling påbörjas inom 90 dagar efter det att specialist har beslutat att behandling behövs.
För försäkringstagare ser vårdförloppet ut så här:
Vårdförlopp inom vårdförsäkring
Det första steget är att försäkringsbolagets sjukvårdplanering med legitimerad sjukvårdspersonal gör en första medicinsk bedömning. Det sker vanligen samma dag som den försäkrade kontaktar försäkringsbolaget. Om bedömningen visar på ett medicinskt behov av specialistvård bokas en ledig tid hos specialist efter överenskommelse med den försäkrade.
Det är enbart planerad (icke-akut) specialistvård som ges inom försäkringen och den finansieras till 100 procent av försäkringstagarna.
Skillnaden i vårdförlopp innebär att tidpunkten för det första specialistbesöket kan skilja sig åt mellan en patient från regionen (den offentligfinansierade vården) och vårdförsäkringen. Oftast är vårdförloppet snabbare inom vårdförsäkringen.
Prioritering utifrån medicinska behov
När en patient träffar en specialist hos en privat vårdgivare gör vårdpersonalen en medicinsk bedömning för att fastställa vårdbehovet och säkerställa att vården ges utifrån medicinska prioriteringar. Denna bedömning görs oavsett om patienten kommer från regionen eller via ett försäkringsbolag.
Att prioritera mellan patienter med olika finansiering
Både regioner och privata vårdgivare hanterar flera olika typer av vårduppdrag samtidigt. Regioner säljer vård till andra regioner. Det innebär att det måste göras medicinska prioriteringar mellan patienter från den egna regionen och andra regioner. Privata vårdgivare säljer vård till regioner, försäkringsbolag och privatpersoner, vilket förutsätter medicinska prioriteringar mellan dessa grupper.
Flera svenska universitetssjukhus säljer operationer och behandlingar till patienter från andra länder, som betalar för sin vård själva (ur egen ficka). Det innebär att prioriteringar måste göras mellan patienter bosatta i den egna regionen, i övriga Sverige och utomlands.
Om all vård strikt skulle prioriteras enbart utifrån de mest akuta behoven i hela systemet, exempelvis cancerfall, skulle stora delar av annan planerad specialistvård behöva stå tillbaka. Så fungerar inte vården i Sverige idag. Vården bedrivs inom olika uppdrag och prioriteringar samtidigt. Det gäller oavsett om vården utförs av regionen eller en privat vårdgivare.
Vad innebär det att försäkringspatienter behandlas inom den offentligfinansierade vården?
I ett fåtal fall varje år uppstår situationen att en privat vårdgivare identifierar ett vårdbehov hos en försäkringspatient som kräver avancerad vård. Det handlar då om sådan högspecialiserad behandling som endast ges på något av de sju universitetssjukhusen i Sverige. Den privata vårdgivaren skriver i de fallen en remiss för patienten till den offentligfinansierade vården.
I nästa steg är det den behandlande läkaren inom den offentligfinansierade vården som gör en medicinsk bedömning av vårdbehovet hos patienten och säkerställer att vården ges utifrån medicinska prioriteringar. Denna vård finansieras i sin helhet av regionen, det vill säga via skatter. Det gäller oavsett hur den tidigare utredningen och eventuell tidigare behandling av patienten har finansierats, av regionen eller ett försäkringsbolag.
Alternativet till att en försäkringspatient remitteras till den offentligfinansierade vården är att försäkringspatienten uppmanas att ta kontakt med sin vårdcentral och att den medicinska utredningen görs om. Förutom att det skulle medföra merarbete i den offentliga vården skulle det kunna medföra en risk i att alltför stort ansvar läggs på patienten att själv söka vidare behandling inom den offentliga vården.
Hur vanligt är det?
Det finns ingen statistik över hur många försäkringspatienter som remitteras vidare till den offentligfinansierade vården. Det kan dock konstateras att det, statistiskt sett, endast kan röra sig om ett fåtal patienter. De ska dels diagnostiseras via vårdförsäkringen som utgör en mycket liten del av den totala vården i Sverige, dels vara i behov av högspecialiserad vård som endast ges på något av de sju universitetssjukhusen i Sverige.
Av SCB:s Hälsoräkenskaper framgår hur de totala hälso- och sjukvårdsuppgifterna fördelar sig på finansiärer, se tabellen nedan.
Den offentligfinansierade vården står för 620 miljarder, 86 procent, av de totala utgifterna för vård. Resterande 14 procent fördelar sig mellan vårdförsäkring, företagshälsovård och ”ur egen ficka”, där den sistnämnda står för 13 procent.
Premieintäkterna från vårdförsäkringen, som finansierar all behandling av försäkringspatienter, uppgår till 5 miljarder kronor.
Totala hälso- och sjukvårdsuppgifter i Sverige 2024
Företagshälsovård finansierar 2 miljarder kronor av all vård som utförs i Sverige. De flesta patienter inom företagshälsovården, som behöver ytterligare medicinsk utredning eller behandling, remitteras vidare till den offentligfinansierade vården eller hänvisas till primärvården.
”Ur egen ficka” finansierar 92 miljarder kronor av all vård i Sverige. Av det står patientavgifter för 4 miljarder kronor, tandvård för 23 miljarder kronor och läkemedel för 23 miljarder kronor.[1]
_____________________________
[1] Hälsoräkenskaperna, SCB.
