Logotype for print

Tumma inte på rättssäkerheten

2016-02-03

Den svenska lagstiftningsprocessen håller av tradition föredömligt god kvalitet. Numera syns tyvärr allvarliga avsteg från rättssäkerheten genom förseningar, uteblivna besked och bristande analyser i regleringsarbetet. Det anser Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring

Kvaliteten i lagstiftningsarbetet i Sverige har länge varit mycket god. Regeringen anförtror utredningsuppdrag åt kvalificerade utredare. Förslag och bedömningar remitteras till olika intressenter. Lagrådet granskar regeringens lagförslag. Regler beslutas med god framförhållning. Till detta kommer i och med EU-medlemskapet rimligen en stark ambition hos svenska staten att, efter samråd med berörda intressenter, påverka hur EU-rätten utformas.   

På finansmarknadsområdet är regleringstakten sedan flera år tillbaka mycket hög. Centrala delar av de regler som styr bland annat försäkringsföretagens verksamhet håller på att stöpas om. Branschen välkomnar moderniseringen. Regelverk måste utvecklas i takt med att omvärlden förändras.

Dessvärre ser vi exempel på att viktiga reformer på finansmarknadsområdet inte arbetas fram med den omsorg som välfungerande marknader och rättssäkerheten för företag och konsumenter kräver. Jag vill ge några tydliga och högaktuella exempel från den sektor som jag företräder, nämligen försäkringssektorn.

Den största regelreformen för försäkringsföretagen på många år, Solvens II, har alldeles nyligen trätt i kraft. Solvens II handlar om att göra EU:s försäkringsföretag ännu mer stabila så att de kan ersätta skador och betala ut pension. Det har tagit femton år att mejsla fram reglerna. Trots det överlämnades regeringens proposition till riksdagen först i september förra året och riksdagen fattade beslut i kammaren så sent som den 18 november. Myndighetsföreskrifter publicerades bara några få veckor innan ikraftträdandet. I Lagrådets omfattande yttrande i lagstiftningsärendet konstaterades att regeringens förslag grundar sig på en EU-reglering som åtminstone delvis är ytterst komplicerad. Icke desto mindre slog Lagrådet fast att större ansträngningar måste göras för att lagstiftningen ska uppnå rimliga kvalitetskrav. Försäkringsföretagens kostnader för att anpassa sig inför regelförändringarna uppgår redan till flera miljarder kronor. De nu kraftigt försenade svenska reglerna försvårar anpassningarna och gör det svårt för företagen att slutföra förberedelserna i tid.

Tyvärr återkommer problemen i fler regelverk. Sedan 2011 har två statliga utredningar föreslagit nya, delvis olika, regler för tjänstepensioner. Och det är fortfarande oklart vilken väg som regeringen vill gå. Livförsäkringsföretag som erbjuder tjänstepensioner vet i dag inte vilka regler som på sikt ska gälla för verksamheten och om de nu ska välja en övergångsreglering eller inte. Företagen riskerar att behöva fatta mycket dyrbara beslut i blindo. Osäkerheten är skadlig för både företagen och alla de svenskar – 9 av 10 – som har tjänstepension.

Ett annat mycket omdiskuterat ämne handlar om rådgivningoch försäljning av försäkringar. Risken för intressekonflikter mellan konsumenter och finansiella råd-givare motiverar utan tvekan någon form av reglering. En statlig utredning om värdepappersmarknaden har lämnat förslag om rådgivning och försäljning som även omfattar försäkring. Tyvärr vilar förslagen på mycket bräcklig grund: det saknas utredning och analys av hur försäkringsmarknaden fungerar och hur konsu-mentskyddet för försäkringstagarna bäst tillvaratas. Det vore mycket olyckligt om regeringen med ett så bristfälligt beredningsunderlag skulle presentera förslag för riksdagen. Risken för oönskade konse­kvenser och en sämre försäkringsmarknad för konsumenterna är uppenbar. Regeringen måste därför nu låta utreda – och konse-kvensanalysera - ett skärpt konsumentskydd för försäkringstagare. Det bör göras i linje med det nyligen beslutade EU-direktivet om försäkringsdistribution och, mot bakgrund av frågans komplexitet, definitivt inom ramen för det statliga kommitté-väsendet.

Vad är nyckeln till en rättssäker lagstiftningsprocess som borgar för tydliga och förutsägbara regler? Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) analyserade för ett par år sedan om det behövs nya metoder för att genomföra EU-rätt i Sverige. Sieps svar innebär att effektivt genomförande förutsätter en bättre samordning mellan förhandlingsfas och genomförandefas. Bland annat framhålls tidigare och bättre samråd om sakförhållanden och förankring av positioner med olika intressenter. Kommittéväsendet bör användas.

Lagstiftning måste vila på rättssäker grund för svenska företag och konsumenter. Bristande analyser och sena och oklara besked från lagstiftaren hör inte hemma där. Om regeringen på allvar vill värna om företagens och konsumenternas intressen går det inte att tumma på kvaliteten i lagstiftningsarbetet. Förslag i linje med Sieps analys kan bidra till att vi undviker sådan allvarlig senfärdighet samt bristande tydlighet och analys som jag belyst i artikeln. Den högt uppdriva regleringstakten på finansmarknadsområdet – i synnerhet på EU-nivå – är dessutom i sig argument för resursöversyn och prioritering på berörda departement. Låt oss tillsammans diskutera hur vi värnar rättssäkerheten.  

Johan Lundström, chefsjurist, Svensk Försäkring 

Debattartikeln finns i Advokaten