Med den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA:s ordförande Gabriel på besök i Stockholm var det svårt att motstå att bjuda in honom till ett seminarium för att debattera den europeiska pensionssparprodukten PEPP.
Seminariet anordnades av Ydrenäs Communications och Pensionsnyheterna och i panelen deltog Eva Erlandsson (Svensk Försäkring), Peter Sjöberg (Finansdepartementet), Christian Clausen (Blackrock), Mikael Sandström (TCO) och Ole Zettergren (Pensionsmyndigheten).
Bernardino underströk behovet av pensionsprodukter som fungerar gränsöverskridande och en marknad med en hög grad av konkurrens och mer valfrihet för sparare. Dagens pensionssparprodukter anser Bernardino karakteriseras av att de är komplexa, har höga distributionskostnader och att transparensen är för låg. Det är ett skäl till att EU-kommissionen har föreslagit att en PEPP ska kunna erbjudas av en lång rad olika aktörer som försäkringsföretag, banker, tjänstepensionsföretag, investmentbolag och kapitalförvaltare av olika slag. I Sverige saknas det som bekant skatteincitament för ett pensionssparande inom tredje pelaren idag, men Bernardino uppmanade svenska institut att söka sig till andra länder inom EU.
Peter Sjöberg, bitr. enhetschef Finansdepartementet, som tar fram underlag till mötena inom rådet som nu bedrivs på attachénivå beskrev läget mycket väl. Det bulgariska ordförandeskapet trycker på för att driva frågan framåt innan halvårsskiftet. Den svenska positionen är att inte bromsa projektet, men att trycka på vikten av att lösa flera av de utestående tekniska frågorna, bland annat att risk mitigation techniques måste definieras på nivå 1, innan frågan lyfts till Coreper, den sista beredningsinstansen innan ärendet tas på ministernivå.
Eva Erlandsson från Svensk Försäkring lyfte fram vikten av ett starkt konsumentskydd och risken för att det kommer att variera beroende på vilket typ av institut som erbjuder PEPP. I det liggande förslaget finns det en möjlighet att ta ut pensionssparkapitalet antingen som en annuitet eller som en klumpsumma. Eva tryckte på att det måste tas mer hänsyn måste tas till utbetalningstidens längd i förslaget. Den bör sättas till 5 eller 10 år för att inte enskilda individer ska konsumera upp pensionskapitalet direkt – det privata pensionskapitalet ska erbjuda flexibilitet inom vissa gränser. Det är också viktigt att flera av de tekniska frågorna, till exempel frågan om att produkten ska täcka upp för inflation, och lösa ut hur tanken med gränsöverskridande konton ska kunna fungera – det hämmar konkurrensen om varje institut ska erbjuda ett konto per land.
Den avslutande frågan till panelen var om vi tror att PEPP kommer att bli en succé. Svaren var inte helt tydliga, men det är uppenbart att produkten kommer att få begränsad spridning i Sverige då vi saknar skatteincitament för privat pensionssparande. Den kan dock komma att bli en succé i östra och södra EU där det finns ett stort behov av pensionssparande.
